Du vaknar efter en tids sjukdom och undrar vem du egentligen är. Visst minns du ditt liv, men det ligger en oförklarlig dimma över minnena. Det är som att du måste lära känna dig själv på nytt. Lära känna ditt liv.

   Du känner dig äldre än din spegelbild skvallrar om. Du skulle lika gärna kunna vara en gammal gumma, men spegelbilden visar en ung flicka. Bara barnet och du vet att det är sant. Du vet hur det ser ut på gården och dina småsyskon bråkar med mor i köket. Du borde kliva upp, klä dig och hjälpa till. En känsla som du aldrig vetat om tidigare säger dock ifrån. Du kallar omedvetet känslan för ditt inre varande och det är nästan så att det syns sväva runt dig i spegelbilden. Sväva på osynliga vingar.

   Det enda du minns från feberyran är doktorns kladdiga fingrar som klämt på din kropp. Det är ingenting du vill minnas. Du vill minnas bra saker. Du vill minnas ditt liv tydligare än du gör just nu. Som det är nu luktar kammaren av instängdhet och sjukdom. Ditt innersta vill flyga ut i den friska luften och insupa sundare dofter. Det doftar mor i dörrspringan och det doftar lillebror om överslafen. Värst vad allt doftar. Har det alltid gjort det? Du har nog feber fortfarande. Det är väl feberdofter du känner.

 

 ”Varandets osynliga vingar” är första delen i vad som författaren kallar för ”Den osynliga trilogin”. Den följs av ”Trotsets osynli­ga glöd” och avslutas med ” Innerstats osynliga speglar. Denna första del tar sin början anno 1807 på gården Asplund i Hölö socken i Hölebo härad.