Vi kallar ofta civilisationer från förhistorisk tid för primitiva. Kanske de inte ägde de tekniska landvinningar som mänskligheten tillförskansat sig på senare tid. Det betyder inte prompt att människan var primitiv. I grunden var hon samma komplexa skapelse som idag och även de ”primitiva” civilisationerna hade säkert nog så sofistikerade samhällsstrukturer och moralhänsyn. I grunden förstod nog den förhistoriska människan vad som var rätt eller fel – jag tror det ligger i vår natur. Sedan kan givetvis normer och värderingar förändras av påhittade religioner – men så är det ju fortfarande idag. Låt mig citera Lars T. Johansson: ”… än tror människan på spöken och än så ser man offerröken.” Mödrar såg efter sina barn redan då – säkert fäderna också. Att stjäla eller slå ihjäl någon ansågs säkert lika fel som idag och att förgripa sig sexuellt på barn var nog tabu och förenat med stränga straff – kanske döden. Att flickor – och pojkar – ansågs mogna nog att sätta barn till världen i tidigare ålder än idag, är inget konstigt med dåtidens ögon. Medellivslängden var avsevärt kortare och stammen eller byn måste fortleva. Man må betänka att de inte levde under kristna predikanters värderingar som vi gör idag.

Denna roman är en fantasi som utspelar sig i en annan tid hos en grupp människor som var samlare, jägare och nyss blivna odlare. De var bofasta men ägde inte kunskapen att framställa metaller. De höll vissa djur även om kunskapen om ridning på hästar var dem förborgad. Arkeologerna har sina tolkningar om hur livet förr levdes, ständigt kommer man med nya upptäckter och rön och gamla kunskaper ersätts med nya. Historien revideras ständigt och egentligen baseras kunskaperna på kvalificerade gissningar. I denna bok tillåter jag mig sjäjv att göra min egen tolkning av hur livet kunde se ut i en svunnen tid. Jag låter historien flaxa fritt på sina vingar av drömmar. Kanske det inte ens är i Sverige – kanske inte ens i dåtid. En avlägsen framtid vet vi ingenting om – inte ett dyft. Allt författaren ber om är ett öppet sinne – lika öppet som fantasins oöverskådliga värld.

Börje Wennerström