"Magisterns brev var inte utförligt alls, men desto tydligare. Jag skulle resa tillbaka till Bureholm utan dröjesmål - det hade inte ens funnits tid att säga adjö till min enda vän i Upsala, Mats Eriksson. Bara ett ombyte kläder tog jag med mig och lådan med breven från Maja, Magistern och Professor Berg. Något måste ha hänt som krävde min närvaro - bara inte Magistern själv gått och blivit dålig, han klagade aldrig och skulle heller aldrig göra det i ett brev. Tre år hade snart förrunnit sedan jag lämnat Bureholm, kanske var det så att studierna nu var över - måhända att Magistern funnit en bra anställning åt mig som jag omöjligt skulle kunna tacka nej till..." 

Resan fortsätter för Joel - klassresan. Det som han fått sig inpräntat sedan barnsben att han bara är ett avskum och intet värd, det har varit svårt att anpassa sig när folk plötsligt behandlar honom med respekt och den värdighet som borde vara varje människa given. Det värsta Joel vet är bli sedd som förnäm och överlägsen, trots att han även avskyr att bli spottad på. Hans uppförande kan därför
ofta anses udda eller apart, men det är en strid som han får försöka reda ut om han vill få det liv som han drömt om.