Denna saga utspelar sig i och kring det stolta Garpedansberget i Tjust härad. Öster om berget ligger Gamleby som i boken kallas för den Gamla Byn. Hillersta heter den fiktiva herrgård som jag placerat på bergets andra sida och där har den adliga ätten Hill härskat i många generationer.
Att den stolta trollätten Garpe härskar i det väldiga urberget är dock ingenting som människorna vet om – de är ju civiliserade och tror inte på troll. De tror allenast på Gud, pastorn och den heliga skriften. Jo, man tror på kungen också förstås.

Som redan nämnts är detta alltså en saga för vuxna. Kanske även för yngre. Den kan läsas som den saga den utger sig för att vara. En mustig skröna med vår
gamla folktro som grund. På djupet är det dock en berättelse om utanförskap och sökandet efter tillhörighet.

Boken är inte en fabel, men precis som i dem kan man lätt dra paralleller till dagens samhälle där utanförskap finns i de flesta samhällsklasser, men kanske ändå främst i homogena samhällsstrukturer där ovana och främmande kulturer har svårt att accepteras, beroende på samhällets allt mer inskränkta syn på de som är annorlunda.

Boken handlar även om moderskänslor som är starkare än förnuft och logik. Moderskänslor är en okuvlig företeelse som varken män eller barnlösa par kan förstå fullt ut – om inte annat är det så jag tror. Åtminstone är det så min empati säger mig att det är.
Givetvis får var och en läsa boken på sitt sätt och efter eget huvud. Som ett inlägg i samhällsdebatten, som en släktsaga eller som en burlesk skröna. Jag hoppas ändå att ni i varje fall får hälften så mycket nöje av läsningen som jag själv hade av
skrivandet.